Träning
Då var man tillbaka på rätt spår igen då. Efter fyra veckors semester la man ju även på sig ett par kilo extra igen.
Inte så mycket som när jag gick upp med Savannah iaf tack o lov.
För ni som inte vet så gick jag upp ca 36kg när jag väntade våran dotter.
Fattar ni!!!! Trettiosexfukkinkilo!!!!
Men med min karaktär och disciplin gick jag ner allt igen. Nästan iaf, hade dryga två kilo kvar sen vägde jag MINDRE än vad jag gjorde innan första vägningen på BVC. Men nu under semestern gick jag upp tre kilo igen men är inte så ledsen över det. Jag menar det var ju inte direkt så att jag åt strikt och tränade på semestern heller.
I slutet ville jag inget annat än att få tillbaka mina mat och träningsvanor.
Ni undrar säkert hur man kan gå upp så mycket som jag gjorde under den tiden jag var gravid Men det var inte så svårt.
Visst åt jag en del, eller rättade sagt en massa. Men även ytterligare ett fel var att jag aldrig rörde på mig.
Jag tog körkort i samma veva och då blev man ju givetvis bekväm. Men också mycket för att jag jobbade mer än fulltid natt ända in i vecka 36.
Resultatet blev att jag rörde på mig ännu mindre. Och ni som har varit gravida kan ju inte direkt glömma hur OTROLIGT trött man var. Då kan ni ju lätt sätta er in i min situation hur trött JAG var. Men sen och andra sidan gör ju träningen en piggare men det visste jag ju inte då. Plus att jag senare drog på mig tummledsinflammation i båda tummarna som tillslut resulterade i sjukskrivning. Men allt det var det värt, framför allt när man tillslut äntligen fick se sin lilla knodd.
I slutet fick jag ett otroligt sug i mellangärdet och det ända som hjälpte för stunden var att äta. Inte visste jag då att jag höll på att få havandeskapsförgiftning.
Men detta är nu ett minne blott.
Det som egentligen betyder något är att man mår bra idag och har mer kunskap om hur kroppen fungerar och behöver. Hade ett coachmöte idag och kände mig riktigt dum när jag berättade hur jag kunde "straffa" mig själv genom att t.ex inte äta något innan invägningen. Det gör ju bara ont, genom att kroppen istället lagar fettet och förbränner mindre. Har ju långt kvar till min idealvikt eller snarare drömkropp. Vikt är bara en siffra, det är ju hur "fit" man är som räknas. Iaf enligt mig. Muskler väger ju mer en fett. Och det som även betyder något är ju även hälsan!
Jag sitter inte här och varnar alla gravida kvinnor där ute att inte unna sig en kaka eller fem. Vill inte skrämma upp er på något vis, för oftast går man ner det ändå. Men då gäller det ju att ha disciplinen framme!
Allt med måtta, men här finns ett levande bevis på att allt utan måtta också går att lösa. Min resa med viktnedgång tror jag var lite meningen, jag har fått grymma kunskaper för livet. Och vad jag har lärt mig kan det ta upp mot 8år att ändra en livsstil och bryts t.ex en ovana. Så det handlar ju inte om att banta ner sig och sedan tro att man kommer vara lika smal när du är 40år. Och glöm heller att en överviktig person som tränar har sämre hälsa än en smal person som inte tränar.
/ Naity
